Snart knäpp av sömnbrist
Son nr 1 var ett "anna wahlgren" barn, och det funkade mycket bra med vanor och med sömnen.
Son nr 2 hängde bara med och strulade lång tid på nätterna tills vi runt året inte stod ut längre utan genomförde en "kur". Han sov efter det mycket bättre, men inte helt bra förrän knappt ett år senare.
Och nu det alltså son nr 3 som härjar värre än värst. Eller får han som han vill, härjar han inte alls. Får han inte som han vill så är det kaos. Vi har försökt att bryta den onda vanan vid två tillfällen, men efter 3 veckor utan gott resultat har vi gett upp och fallit tillbaka i de gamla vanorna.
Jag blir snart knäpp, min man blir knäpp av sömnbrist och våra andra barn är ledsna för att deras föräldrar är så trötta och sura varenda dag!
Det är dax för en förändring till nånting bättre, men jag vet bara inte hur och vad vi ska göra!
Vet int om du blir gladare och piggare av att höra att stora J inte sov hela nätter förrän hon var 4 1/2 år...då var jag ett vrak!!!! Speciellt eftersom busiga B var precis fyllda året och jag utöver det var nygravid med lilla E. Usch...nu låter det som om jag försöker vinna någon "utan-sömn-längst-och-värst-tävling"...men vad jag egentligen vill säga är att man klarar sig utan sömn bättre än man tror och man lär sig att förhålla sig till det!!!! Skickar en styrkekram!
Hej du!
Tittade in här på din nya blogg och lämnade en kommentar som tydligen kom bort...?
Hoppas så att det snart ordnar till sig med nätterna för er. Sömnbrist är fruktansvärt.
Vi har också en hel del nattliga promenader och de få gånger vi får sova fram till 05:30 utan att bli väckta jublar vi i kör. A äter fortfarande välling på nätterna, detta har vi tänkt att styra upp innan 2-årsdagen. Projektet efter det är att få honom att sova i sin egen säng hela natten. Jag undrar vad som blir svårast....
Kram!
